”Basket är inte våld, inte bråk, utan kärlek”

300 personer i publiken, det är full läktare i Rinkebyhallen. Musik – I like to move it, move it. Tjejerna i Akropol dansar och värmer upp. ”Heja Akropol!” skriker någon. Det är jubel, applåder och glad stämning. Vid sidan av planen står en tränaren. Tränaren som beter sig som vilken tränare som helst. Det är bara de stora plåstren på huvudet som vittnar om att allt inte är riktigt som vanligt just idag.

Ordföranden Jimmy Larsson-Hagberg greppar mikrofonen. Han berättar om veckan som har gått. Om hur han önskar att han hade haft en helt annan vecka bakom sig.
– Basket är inte våld, inte bråk, utan kärlek, avslutar han.

Jag bokade in en intervju med Jimmy Larsson för några månader sedan. Vi skulle prata om Akropol. Dagarna innan match gick han plötsligt inte att få tag på. Han slutade svara i telefon. Förvirrande. Han var så bra på att höra av sig annars. Men så ringde han till slut. Han sa att han varit i ofrivillig radioskugga för att han blivit misshandlad i sitt hem. Det hade hänt tränaren också.

Jimmy bad om ursäkt för att han inte hade ringt. Jag tänkte herregud, strunta i mig. Och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Misshandlad. På grund av att han arbetar ideellt i en basketförening. På grund av idrott som bara ska vara positivt.

Jag och fotografen Jessica Segerberg gick på matchen ändå. Inte för att göra intervjun. För att visa stöd och ta del av del av manifestationen som hölls mot våld inom idrotten. Vi träffade Jimmy. Han gav ett mjukt och varmt intryck. Verkade brinna starkt för basket och för sina spelare. Brinna för att ge kidsen i Rinkeby en chans att spela basket. Verkade så klart väldigt chockad och rädd.

På vägen från matchen är vi rörda av att Akropol fortsätter älska basket. Att de inte slutar hur mycket motgångar de än har.

Foto: Jessica Segerberg

Mikaela Nordin”Basket är inte våld, inte bråk, utan kärlek”