Glöm inte att andas

Tajta jeans, tajt kort linne, stenhård bh. Dra in magen, sträck på dig. Se snygg ut. Och du! Var smart, få högsta betyg, bli omtyckt i klassen, var en bra dotter. Syster. Ett bra barnbarn. Var cool, få kompisarna att skratta.

Det känns tjatigt att ta upp det. Så många har tagit upp det förr. Men att vara tonårstjej är stressigt, spänt, nervöst, pirrigt. Förälskat, pressat. Axlarna vid hakan, andan i halsen, små lungandetag. Eller. Så var det i alla fall för mig. Visst, det var kul. Det var fint. Men allt det där andra också.

Jag var hos massören för ett tag sedan.
 Ta djupa andetag, sa hon.
Det var ett skämt. Faktiskt. Jag kunde knappt ta jämna, djupa, andetag. Och jag var inte stressad alls.

Björn Rhodins jobb är att hitta svagheter och obalanser hos folk för att sedan rätta till dem. När han gjorde en screening på mig räckte det med tre övningar. Sedan visste han.
— Du är svag i höften vilket gör att dina knän vinklas inåt. Och stärk bålen, sa han.
Det krävdes inte mer än så för att se vad jag behövde. Inte mer än att se kroppen som en kedja, en helhet, i stället att fokusera på bara en del. Ett ömt knä eller en värkande rygg.
— Ibland blir jag behandlad som en magiker. Det är jag självklart inte. Men jag har mer tid och resurser än sjukvården, jag kan fokusera på helhetsbilden, säger han.

Sedan sa han att många av oss slutar andas i tonåren. Glömmer av att tar djupa andetag. Den korta och hastiga andningen blir det normala.

Jag tänker aldrig på hur jag andas. Jag har annat att fokusera på: jobb, mat, kompisar, familj, ha kul, träna. Livet. Jag tror att vi är så himla många som hamnar där. Som missar till och med det mest basala. Att andas.
— Det är inte new age, det är på riktigt. Viktigt. Mitt första steg brukar vara att be klienter ta tio djupa andetag per kväll. Efter ett tag, när de märker skillnaden, tror de knappt att det är sant.

Jag ska sluta dra in magen och börja andas. Gör det du med.

Foto: Jonas Lind

Mikaela NordinGlöm inte att andas