grisblogg

En har ofta fel

Du vet. Sommarsol, blomsterängar, högafflar, gummistövlar, traktorer och hela faderullan. Jag åkte till gården Lammet och bonden. Klev ur bilen. Vans, nya vårjackan och kameran över axeln. Känner mig alltid så betongig på de där jobben. Hur mycket stövlar jag än har på mig. Jag är uppvuxen på asfalten utanför radhuset. Jag vet inte hur en fri gris beter sig i en hage (de är som små hundar. Springer med flaxande öron mot dig och börjar nafsa i skosnörena. Underbara).

Förväntade mig bönder som snackade skare i marken på bred dialekt. Som snackade rönnbärsträd och att det blir en kall vinter. Så där som det ofta är. Så där som det är i Bonde söker fru. Ju.

Så var det självklart inte. Jag hade fel. För en har ju ofta det.

Vi passerade kossorna och fåren. Gick in i byssan och tog en kopp kaffe tillsammans. Snackade journalistik, integration och hur mysigt det är att grilla korv. Tog påtår och snackade lite till. De var fina och inte alls olika mig. Glada, trevliga och helt vanliga. Precis som de flesta andra. Så klart.

Jag slås ofta av hur roliga, vettiga, smarta och bra människor är när jag jobbar. När jag sätter mig ner och verkligen lyssnar på dem. Pratar. Tar mig tid. Nästan alla har erfarenheter, känslor och tankar som jag delar. Nästan alla är ungefär likadana. Egentligen. Det är rätt fint ändå.

Läs artikeln på Land.se

Mikaela NordinEn har ofta fel