Markus Torgeby vägrade göra som alla andra

Han bröt upp och stack iväg. Lämnade saltvatten och fiskmåsar på Öckerö. Hamnade i snövirvliga Åre. Bodde i en kåta. Bara tanken på att bo ensam i skogen en natt är obehaglig för mig. Tystnaden och mörkret. HU! Förstå hur han måste ha känt den där första natten.

I början var han mörkrädd och ovan. Men han kom in i lunken. Efter ett tag sa det poff, som han sa, och tankarna i huvudet blev tydliga. Han mådde bättre. Efter fyra år tog han sitt pick och pack och lämnade den där kåtan.

Markus Torgeby bor i ett drömhus utanför Åre nu. Ett hus som han har byggt själv. Med öppen spis, frigående höns och vilda gotlandskaniner. Han är inte lika mörkrädd längre. Han löste det på sitt sätt.

torgis2

Markus fortsatte löpträna. Fast inte som han hade gjort innan. Inte som tränarna hade sagt åt honom att göra. Låg puls, långt, utan klocka. Aldrig mera händerna på knäna och blodsmak i munnen.

Vi sprang tillsammans i Åre. Upp på fjället och ut på en sjö. Tyst, vitt och blå himmel. Det syns på honom att han älskar det där. Löpningen och naturen.

torgis3

Och helt ärligt. Jag gillar hans sätt att se på löpning. Plocka russinen ur kakan, göra det som känns bra för just dig. Och på det sättet som du tycker är roligt. Varför ska alla träna på samma sätt? Klart vi gillar olika. Vill du springa supersnabbt? Herregu, spring! Vill du springa jättelångsamt? Go for it! Ha kul! Sådär ska egentligen precis allting vara kan jag känna.

I skolan skulle jag ha bäst betyg, vara duktiga eleven. På gympan skulle jag vara snabb och på skolfotot snygg. Roligaste kompisen också. Och göra föräldrarna nöjda. Jag försöker göra mer som Markus Torgeby nu. Eller. Jag försöker göra lite mer på mitt eget sätt nu.

Men det är klart jag känner press. Vill vara bra. Göra ett bra jobb. Vara en bra person. På riktigt. Det kan vara ganska jobbigt ibland. Pressande. Och vad som gör att pressen släpper för en stund? Endorfiner. Jag brukar springa runt en sjö, i en skog i närheten. Kanske 8-10 kilometer. Inte jättesnabbt. Men jag blir trött. Så trött att jag inte hinner tänka på allt det där andra. Det är frihet för mig. Det gillar jag. Det är så jag ska göra. Tävla om jag känner suget. Springa snabba intervaller ibland. Lunka fram om jag känner för det. Vara fri. Följa mig själv.

Mikaela NordinMarkus Torgeby vägrade göra som alla andra