En helt fantastisk, biffig, stark tant.

Jag är för gapig. Jag tar för mycket plats. Just i tillfället känner jag inte så men ofta efteråt. I bilen på väg hem. Eller först känner jag så. Sedan blir jag mest trött på mig själv. Jag tar ingen plats alls, egentligen. Det finns så många andra som skriker mer, avbryter mer och tar mer plats. De mår inte dåligt över det i bilen på vägen hem. Inte någonsin.

Veronica Björnum kliver in i rummet med rak rygg och pondus. Hon har ett fast handslag, hon säger vad hon tycker. Hon tar plats och hon är sjukt rolig.
— Jag är tant och jag gör vad fan jag vill, säger hon.
Jag älskar det. Såklart hon gör vad fan hon vill. Såklart vi gör, allihopa!
Veronica är tant. Och väldigt stark. Musklerna började växa ordentligt när hon skaffade PT. Då insåg hon att hon hade mystränat i för fan 30 år.  Att ha muskler ger styrka både utåt och inåt, men det tas inte alltid emot positivt. Det har jag märkt. Så ibland tar jag inte tillfället i akt att visa upp mina muskler (vilket jag tycker att jag borde göra, alltid) för att jag inte vet hur det ska tas emot.Men tant jobbar inte så. Hon visar sina grymma muskler om hon vill. Och såklart hon ska det.
När Veronica började träna med PT jobbade hon som lärare. Hon trivdes inte och kände hur hon blev bitter. Samtidigt tränade hon mer . Började fundera på om hon skulle bli PT själv. “Inte ska väl jag? tänkte hon först. Eller vänta lite nu, såklart jag ska, tänkte hon sedan. Och så tog hon steget. Jag brukar också tänka att jag ska säga ja. Inte hindras av rädsla och oro. Köra utan att tänka efter så himla noga. Innerst inne ser jag kris och panik bakom varje hörn. Men jag har blivit ganska bra på att ignorera den sidan av mig själv och köra ändå.
Att kasta sig ut i saker, att ta plats, ta för sig, vara rak i ryggen och strunta i vad andra tycker om en är inte lätt. Alls. Jag skuldbelägger absolut ingen som inte kan, eller inte vill. Jag vet själv. Ibland orkar jag bara inte. Ibland har jag inte mod. Och jag tycker att vi alla ska vara smarta nog att inse att även de som inte tar all plats har precis lika mycket bra att säga. Jag tycker vi ska se till att ge dem sitt utrymme. Utan att de måste ta det. Men tänket känns sunt och rätt. Jag gillar det.

Och det här med hållning. Bra hållning. Ett starkt intryck. Det är så himla lätt att sjunka ihop. Dra in magen, ut med bröstvårtorna. Du ber om ursäkt för dig själv, säger hon. Rakryggad. Ordentlig hållning och stark kropp ger pondus. Pondus är någonting i alla fall jag skulle må bra av att ha, tänker jag.

Foto: Kate Bjurman

Mikaela NordinEn helt fantastisk, biffig, stark tant.